Grattis till docenturen, Katarina! Vad betyder den för dig?
När jag disputerade för fem år sedan tänkte jag att jag var färdig - då hade jag ingen tanke på någon docentur. Men så tuffade jag på, och hade glädjen att få fortsätta forska - delvis med samma forskarkollegor, delvis breddade jag forskningen med nya - och det blev fler och fler publikationer, och så blev det ändå en docentur till sist. Jag ser den som ett kvitto på att jag tycker det här med forskning är fantastiskt roligt, och har fungerat så bra i de fina forskargrupper jag är del av. Jag har slagit upp ordet docent vid något tillfälle och det betyder faktiskt "undervisande", vilket jag tycker om. Jag ser undervisning som en berikande och viktig del av jobbet, tillsammans med forskningen.
Hur väcktes ditt intresse för forskning?
På konstig väg, skulle jag säga! Jag utbildade mig först till gymnasielärare, sedan undervisade jag som adjunkt vid Karlstads universitet, och sedan blev jag engagerad som brukarrevisor, och projektledare i brukarrevisonsprojekt. Så blev jag inbjuden att jobba med brukarrevision i FoU-sammanhang vid Karlstads universitet, och det var då tanken på att bli doktorand först väcktes. Vi pratar mycket om brukarperspektiv, och jag kom in med ett patientperspektiv, som patient i psykiatrin. Ett viktigt perspektiv, som är värdefullt att ha som forskare.
Vad har du för drivkraft?
Att förbättra! Det som känns mest angeläget för mig i den psykiatriska och socialpsykiatriska kontexten är att stödja erkännandet av patienter och brukare som kunskapsbärare. Som patient eller brukare kommer man in med ett förtroendeunderskott inom psykiatrin, och jag vill verka för att sprida kunskap om underläget som patienterna upplever och om hur deras erfarenheter och åsikter bättre kan tas tillvara i planering av vård och stöd och även i verksamheternas förbättringsarbete.
Vad handlar din forskning om?
Mitt doktorandprojekt handlade om delat beslutsfattande, och den sista studien med kunskapsperspektivet blev mitt intresse. Efter doktorandtiden har jag fördjupat och breddat min forskning till brukarinflytande på verksamhetsnivå. Min forskning rör metoder som delat beslutsfattande, samordnad individuell planering och peer support. Jag har också varit med i projekt om intresseorganisationer där jag fick jobba med inflytandefrågor inom civilsamhället.
På vilket sätt har din forskning betydelse för och påverkan på människors hälsa?
Jag disputerade i vårdvetenskap, så även om jag nu är docent i socialt arbete är det fortfarande centralt för mig med hälsobegreppet och jag har ett starkt fokus på nyttiggörande av forskning. Jag vill bidra till och stödja reellt inflytande i den psykiatriska kontexten. Det är lätt att prata om brukarinflytande, men avgörande att faktiskt konkretisera det också! Till exempel består metoden Delat beslutsfattande av en serie konkreta handlingar för att få till ett jämlikt partnerskap.
Vad arbetar du med just nu?
Jag är engagerad i ett forskningsprogram - med många andra från CEPI - som heter UserInvolve där vi är ungefär halvvägs i programmet. Jag är inblandad i flera projekt om brukarinflytande, både inom ramen för programmet, samt tillsammans med kollegor vid Karlstads universitet.
Vad tycker du är roligast med ditt jobb?
Det är fantastiskt givande att få samverka med kloka forskare men också med NSPH och brukarföreningar. Jag jobbar inte bara med akademiskt skrivande utan även med att ta fram pedagogiskt material i tät kontakt med brukarrörelsen. I ett pågående nyttiggörandeprojekt kring brukarorganisationers inflytande är det NSPH som har operativt ansvar och jag har fått gå in i en annan roll som forskare vilket är spännande!
Katarinas forskningsprofil vid Karlstads universitets hemsida (extern länk)
